Idag tappade Vittra öronen fullständigt. Tidigare har det ju bara varit tillfälliga avbrott mellan öron och hjärna. Nu var det både avbrott och kortslutning i den stackars hjärnan.
Vi tog en prommis med dotter, svärson, barnbarn i vagn och så Janne och Älva förstås. Det klarade inte Vittra, drog som en tok i kopplet och lyssnade inte för fem öre. Tillslut efter mycket om och men tappade jag tålamodet, och det blev det ju inte bättre av. Nåja, det är bara att lära sig av det.
Nu har Vittra hamnat i spökåldern. Lite "jumpy" är hon och helt plötsligt var det läskigt att gå över en bro som vi gått över flera gånger tidigare. Bara att ta det lugnt o fint så ordnar det sig. Nästa gång vi gick över var det inte alls lika läskigt.
